Skriven av Joseph Magero

Världshälsoorganisationen (WHO) har rekommenderat en omfattande uppsättning interventioner för tobaksavvänjning. Interventionerna inkluderar beteendestöd från vårdgivare, interventioner för digital rökavvänjning och farmakologiska behandlingar i en första riktlinje om tobaksavvänjning.

WHO rekommenderar vareniklin, nikotinersättningsterapi (NRT), bupropion och cytisin som effektiva behandlingar för tobaksavvänjning. Riktlinjen markerar visserligen ett avgörande ögonblick inom folkhälsan, men den belyser också de stora utmaningar med överkomliga priser som rökare i Afrika söder om Sahara står inför.

Överkomlighetskrisen i Afrika

Trots de potentiella fördelarna med dessa riktlinjer är verkligheten för 77 miljoner vuxna rökare i Afrika söder om Sahara dyster. Kostnaden för rekommenderade behandlingar är fortfarande oöverkomligt hög för majoriteten av befolkningen. 

Enligt nya studier, kan det genomsnittliga priset för en komplett kur med nikotinsubstitut eller receptbelagd medicin överstiga månadsinkomsten för många afrikanska hushåll. Denna ekonomiska barriär gör det nästan omöjligt för miljontals rökare att få tillgång till effektiva behandlingar för rökavvänjning.

Skillnaden i tillgången till behandlingar för tobaksavvänjning är ett tydligt exempel på de bredare hälsoskillnader som kvarstår mellan hög- och låginkomstländer. I många afrikanska länder är hälso- och sjukvårdssystemen redan ansträngda, med begränsade resurser tillgängliga för förebyggande vård. 

De höga kostnaderna för rökavvänjningsterapier förvärrar dessa utmaningar ytterligare, vilket gör att många rökare saknar möjliga alternativ för att sluta. Sydafrika är för närvarande det enda landet i Afrika med specifika riktlinjer för rökavvänjning.

Att skademinskning utelämnas från förslagen i WHO:s färdplan för att hantera rökkrisen är förbryllande. De flesta afrikanska länder har minimala – om ens några – resurser avsatta för tobakskontroll. Att minska tobaksskador är dock en kostnadseffektiv åtgärd för regeringar eftersom tillverkarna står för forsknings- och utvecklingskostnaderna, medan konsumenterna står för inköpskostnaderna. Förutom att hjälpa rökare att sluta röka har säkrare nikotinprodukter potential att förhindra rökningsuppgång från första början.