WHO:s ramkonvention om tobakskontroll (FCTC) syftar till att skydda hälsan genom att minska rökningens skador. Partskonferensen (COP) bör fastställa global tobakspolitik baserad på evidens och skademinskning. COP11 avslöjar dock problem som hotar dess mål och ignorerar vad som fungerar för att minska rökningens skador.

Här är elva viktiga frågor som undergräver minskning av tobaksskador och folkhälsan vid COP11:

1. Skademinskning avfärdas systematiskt  

Skademinskning är tydligt definierad i artikel 1(d) i FCTC, men vid COP11 behandlas det som en taktik från tobaksindustrin. Istället för att stödja evidensbaserade alternativ som e-vaping och nikotinpåsar förnekar sekretariatet och många icke-statliga organisationer skademinskningens legitimitet och blockerar diskussion.

2. Den rättsliga grunden för skademinskning förbises avsiktligt vid COP11 

Diskussioner om skademinskning kanaliseras under punkt 4.5 på agendan, som handlar om genomförandet av artikel 5.2(b) i FCTC. Artikeln fokuserar på hur regeringar bör organisera sin nationella infrastruktur för tobakskontroll, och den är huvudsakligen administrativ och nämner inte skademinskning alls. Genom att göra detta undvek sekretariatet att hänvisa till artikel 1(d), där skademinskning uttryckligen erkänns som en av fördragets tre pelare. Denna rättsliga ram gör det möjligt för COP11 att sätta skademinskning åt sidan från evidensbaserad debatt.

3. Verkliga bevis ignoreras  

Länder som Sverige, Storbritannien, Japan och Nya Zeeland har minskat rökningen avsevärt genom att möjliggöra reglerade, mindre skadliga alternativ. Folkhälsomyndigheter och oberoende granskningar bekräftar dessa resultat, men COP11 misslyckas med att ta tillvara dessa lärdomar.

4. Förbud som standardpolicy  

Många förslag från COP driver fram förbud och restriktioner. Historien visar att förbud kommer att slå tillbaka genom att driva rökare till cigaretter eller illegala marknader. COP11 förbiser dessa oavsiktliga konsekvenser och missar pragmatiska tillvägagångssätt.

5. Nikotin i sig är riktat  

COP11 fokuserar på att minska nikotinkonsumtionen snarare än rökrelaterade skador. Den förbiser att nikotin utan förbränning är mycket mindre skadligt, och att tobakskontroll bör prioritera att minska exponeringen för dödlig rök.

6. Uteslutning av oberoende experter COP11 

Uteslutningen av folkhälsoexperter med olika åsikter begränsar tillgången till oberoende forskare, vilket minskar den kritiska utvärderingen av bevis och saktar ner erkännandet av nya strategier för skademinskning. Genom att begränsa experternas input riskerar den politiska processen grupptänkande och missar nyanserad vetenskaplig debatt om mindre skadliga produkter och verklig effektivitet.

7. Transparens och öppenhet saknas  

COP11 sker till stor del bakom stängda dörrar med komplex registrering och begränsad tillgång för media eller allmänheten. Denna brist på öppenhet undergräver förtroende, ansvarsskyldighet och öppen debatt, vilket är avgörande för sund politik.

8. Artikel 5.3 missbrukas för att tysta debatt  

Artikel 5.3, som är utformad för att skydda beslutsfattandet från tobaksindustrins inblandning, används som ett vapen för att blockera oberoende röster som stöder skademinskning, genom att anklaga varje avvikande åsikt för att vara en branschåsikt.

9. Förslag på åtgärder som saknar bevis  

Vissa COP-åtgärder gällande miljö, ansvar och reglering saknar solida bevis för effektivitet eller analys av skademinskande effekter. Arbetsgrupperna och sidoevenemangen visar också en tydlig partiskhet mot alternativa nikotinprodukter.

10. Motsägelse mellan åtgärder och folkhälsomål  

COP11 påstår sig skydda hälsan, men dess politik står i kontrast till verkliga minskningar av rökning där skademinskande produkter finns tillgängliga. EU:s snusförbud nämns som ett exempel på en politik utan bevis för folkhälsoeffekter.

11. Saknade konsumentröster  

Konsumenter har levda erfarenheter av tobaksprodukter och skademinskande metoder. Deras perspektiv representeras inte i COP11-diskussionerna, vilket resulterar i policyer som inte återspeglar verklig användning, preferenser eller de praktiska aspekterna av att övergå till mindre skadliga produkter.

COP11 kan fortsätta att ignorera bevis och genomdriva förbudspolitik, en dogmatisk politik som riskerar att skada rökare, eller så kan man omfamna skademinskning från tobak som en beprövad, etisk och kostnadseffektiv väg mot att minska rökrelaterade sjukdomar och dödsfall.

Framtiden för global tobakskontroll är beroende av transparens, inkludering och vetenskapsbaserad politik som grundar sig på effektivitet i verkligheten. Det är nu upp till medlemsstaterna att kämpa emot.